onsdag, april 20, 2011

Våren är här!

Solen skiner och termometern visar 18 grader. Det är snart påskledigt och hästarna är friska och glada. Kan livet bli bättre?

Att ha häst är otroligt mycket ansvar och stundvis bekymmer. Det är ofta vad man hör även anledningen till att en del inte orkar fortsätta med att äga en häst. För mig har denna börda gjort att jag inte skaffat häst förrän jag gick på universitetet. Först då kände jag mig mogen och vuxen nog att ta på mig det ansvaret. Så här i efter hand är jag otroligt stolt över detta, dock ändå, något outtalade beslut.

Nu har jag haft egen häst i snart 11 år. Jag har hållt på med hästar sedan jag var 5 år, dvs i 25 år. I 25 år har jag alltså älskat dessa vackra djur. Dessa otroliga själar och goda vänner. Det är lång tid. Inom många andra sporter finns det massor av hängivan sportentusiaster som har dedikerat sitt liv till just en sport. Men till skillnad från ridsporten är de flesta av dessa som ägnar så mycket tid av sitt liv till en sport på just elitnivå och är riktigt duktiga på vad de gör. Inom ridsporten finns det massor av människor som t om är dåliga på att rida som spenderar ca 3 timmar om dagen på sina hästar. Eller t om andras hästar. För många av dessa räcker det att bara vara nära, att vara i stallet, att klappa och borsta och ta hand om "sin" häst.

Vilken annan sport är lika dedikerad på gräsrotsnivå?

När man hör statistiken om största sporten i Sverige blir jag oftast arg. Arg därför att den inte känns riktig. Jag ska ärligt erkänna att jag inte alls vet allt om dessa tester eller om det är så orimligt som jag tycker att det är. Men ändå.

Vad är det då jag blir så upprörd över? Jo när man jämför sporter är det ju säkert enkelt att jämföra medlemsantalen mot varandra. Detta kan ju inte vara mer fel. Inom ridsporten finns det massor med människor som inte ens är med i någon ridklubb eller någon annan hästrelaterad intresseförening för den delen.

Jag kan ju bara titta på min egen hästhistoria, där är den tiden som jag varit medlem väldigt liten jämfört med tiden som inte medlem i någon förening alls. Och om man nu inte ens vet hur många hästar som finns i Sverige, hur skulle man då kunna veta hur många som faktiskt rider eller sköter dessa hästar?

Nog om detta. Nu ska jag ut och rykta mina hästar i den härliga vårsolen. Vi finns inte med i något register som medlemmar trots detta spendrar jag en väldigt stor del av min icke sovandes del av livet hos dem.

Det som inte syns finns inte? Eller hur var det nu igen?

Inga kommentarer: