Snart är det vår. Eller kanske är det redan vår. Det går framåt i alla fall. För hästarna är det väldigt lugnt just nu. Birdie lyckades med bedriften att halka och vricka sig fram för ett tag sen och vilar nu därför. Balder är ju under inridning. Har suttit ett par gånger på honom nu. Han har även fått skritta runt lite i hagen med ryttare och ledare. Det går bra. Sakta men säkert är mitt måtto, därav krymper vi sakta fram bara för att det inte ska komma bakslag. Säkerligen hade det gått oändligt mycket snabbare för en kunnig inridare att rida in honom. Men jag tycker det är viktigt och bra att vi gör detta tillsammans för då kommer vi vara på samma plan hela tiden. Kommer det problem, vilket det kommer göra oundvikligt, så får vi se till att lösa dem då. Ett problem i taget.

Balder har i juni varit hos oss ett år. Han har gått från någon som förra ägaren hade svårigheter att lyfta fötterna på till en häst som får beröm av veterinären för att vara väluppfostrad. Hovvårdaren är kanske inte lika lyrisk eftersom det tar minst en och en halv timme att verka honom. Men det går framåt, det gör det verkligen. Är stolt över honom.

Har för första gången införskaffat mig en bandageupprullare. Har inte hämtat den än, men det ligger och väntar på mig. Ser med spänning fram emot att få testa den. Det är inte den där flashiga varianten med borstar, utan den enklare varianten med bara upprullning.

Nu ser solen ut att komma fram. Bäst att passa på att gå ut till hästarna och mysa.

Väl möt i vårsolen!

Söt som socker!