Våren är här!

Solen skiner och termometern visar 18 grader. Det är snart påskledigt och hästarna är friska och glada. Kan livet bli bättre?

Att ha häst är otroligt mycket ansvar och stundvis bekymmer. Det är ofta vad man hör även anledningen till att en del inte orkar fortsätta med att äga en häst. För mig har denna börda gjort att jag inte skaffat häst förrän jag gick på universitetet. Först då kände jag mig mogen och vuxen nog att ta på mig det ansvaret. Så här i efter hand är jag otroligt stolt över detta, dock ändå, något outtalade beslut.

Nu har jag haft egen häst i snart 11 år. Jag har hållt på med hästar sedan jag var 5 år, dvs i 25 år. I 25 år har jag alltså älskat dessa vackra djur. Dessa otroliga själar och goda vänner. Det är lång tid. Inom många andra sporter finns det massor av hängivan sportentusiaster som har dedikerat sitt liv till just en sport. Men till skillnad från ridsporten är de flesta av dessa som ägnar så mycket tid av sitt liv till en sport på just elitnivå och är riktigt duktiga på vad de gör. Inom ridsporten finns det massor av människor som t om är dåliga på att rida som spenderar ca 3 timmar om dagen på sina hästar. Eller t om andras hästar. För många av dessa räcker det att bara vara nära, att vara i stallet, att klappa och borsta och ta hand om "sin" häst.

Vilken annan sport är lika dedikerad på gräsrotsnivå?

När man hör statistiken om största sporten i Sverige blir jag oftast arg. Arg därför att den inte känns riktig. Jag ska ärligt erkänna att jag inte alls vet allt om dessa tester eller om det är så orimligt som jag tycker att det är. Men ändå.

Vad är det då jag blir så upprörd över? Jo när man jämför sporter är det ju säkert enkelt att jämföra medlemsantalen mot varandra. Detta kan ju inte vara mer fel. Inom ridsporten finns det massor med människor som inte ens är med i någon ridklubb eller någon annan hästrelaterad intresseförening för den delen.

Jag kan ju bara titta på min egen hästhistoria, där är den tiden som jag varit medlem väldigt liten jämfört med tiden som inte medlem i någon förening alls. Och om man nu inte ens vet hur många hästar som finns i Sverige, hur skulle man då kunna veta hur många som faktiskt rider eller sköter dessa hästar?

Nog om detta. Nu ska jag ut och rykta mina hästar i den härliga vårsolen. Vi finns inte med i något register som medlemmar trots detta spendrar jag en väldigt stor del av min icke sovandes del av livet hos dem.

Det som inte syns finns inte? Eller hur var det nu igen?

Snart är det vår. Eller kanske är det redan vår. Det går framåt i alla fall. För hästarna är det väldigt lugnt just nu. Birdie lyckades med bedriften att halka och vricka sig fram för ett tag sen och vilar nu därför. Balder är ju under inridning. Har suttit ett par gånger på honom nu. Han har även fått skritta runt lite i hagen med ryttare och ledare. Det går bra. Sakta men säkert är mitt måtto, därav krymper vi sakta fram bara för att det inte ska komma bakslag. Säkerligen hade det gått oändligt mycket snabbare för en kunnig inridare att rida in honom. Men jag tycker det är viktigt och bra att vi gör detta tillsammans för då kommer vi vara på samma plan hela tiden. Kommer det problem, vilket det kommer göra oundvikligt, så får vi se till att lösa dem då. Ett problem i taget.

Balder har i juni varit hos oss ett år. Han har gått från någon som förra ägaren hade svårigheter att lyfta fötterna på till en häst som får beröm av veterinären för att vara väluppfostrad. Hovvårdaren är kanske inte lika lyrisk eftersom det tar minst en och en halv timme att verka honom. Men det går framåt, det gör det verkligen. Är stolt över honom.

Har för första gången införskaffat mig en bandageupprullare. Har inte hämtat den än, men det ligger och väntar på mig. Ser med spänning fram emot att få testa den. Det är inte den där flashiga varianten med borstar, utan den enklare varianten med bara upprullning.

Nu ser solen ut att komma fram. Bäst att passa på att gå ut till hästarna och mysa.

Väl möt i vårsolen!

Söt som socker!