Bra länk om bett!

Hittade denna hemsidan på nätet. Riktigt bra guide om olika bett och deras inverkan.

Djurtandvårdskliniken

Träning just nu

Just nu kör vi tänjning och muskeluppbyggande övningar med hjälp av övningar öppna och sluta vid hand. Jag har hittat en superbra tränare som vänligt och tydligt kan förklara hur och varför till ridkonsten och dess övningar. Det är för oss guld värt.

Ska iväg till Hööks idag och köpa en löstagbar kindkedja och en skumrem för optimal placering av kandaret i Birdies mun. Sen ska vi fortsätta öva.

När det gäller val av bett i hästens mun, har detta de senaste åren varit väldigt otillfredsställande för vår del. Nu har vi hittat det som passar oss. Jaktkandar och en westernstång. Det blir njutbar ridning med en häst som med mjukhet söker sig till bettet.

Western och akademisk ridning

Att svara på vilken typ av ridning man som ryttare tillämpar är för en amatör inom ridhobby landet Sverige lika snårigt och riskfyllt som att beträda ett gammalt minfält.

Säger man att man håller på med hoppning ser frågeställeran kanske framför sig hur man överbrukar gramantyglen och rider i korta läder utan inverkan största delen av tiden. Å andra sidan kan man svara att man håller på med engelsk dressyr och ger då frågeställaren tillfälliga flashback à la Patrik Kittel "blåtunga på framridningen" eller rollkur à la Anky van Grunsven. Svarar man att man håller på med western börjar frågeställaren undra varför den ens frågade. Detta eftersom ryttaren i fråga med halmstrå i mungipan och klingande sporrar, ändå inte vet något om ridning, eftersom allt som brukas inom denna gren är starka bett och stela hästar. Om svaret råkar vara akademisk ridkonst är det inte säkert att frågeställaren vet vad man pratar om, utan han tror snarare att man börjat förväxla rollspel med ridning.

Ja, hur ska man svara då?

Jag har hållt på med hästar sedan jag var fem och ett halvt år gammal. Det var på Åsbo ponnyklubb i Klippan. Det var en mild och vänlig ponny vid namnet Greystone, som blev min favorit tills min stora livkärlek uppenbarade sig. Fjordhästen!

Hon hette Ronja och var så himla snäll och söt som socker. Till på köpet fanns det en till fjording på ridskolan som hette Rambo. Mina absoluta favoritlektioner var när jag fick rida Ronja och min syster fick rida Rambo. Då var allt tryggt och bra. Sen dessa två guldklimpar inträdde i mitt liv har det bara funnits en hästras i mitt liv. Norsk fjordhäst. Så är det än idag, även om mitt vuxna jag nu både kan rida och smått fantisera om en större häst.

Vad har nu detta med ridningen att göra? Jo, fjordhästen är inte byggd som andra hästar. Den har en kort hals och oftast en lägre ansatt hals vilket inte möjliggör "vanlig dra där fram och spraka där bak"-dressyr. Det har alltid känts fel för både häst och ryttare och därför har jag aldrig riktigt tagit till mig en engelska ridningen. Jag har försökt att hitta delar i den engelska ridningen som för mig verkar vettig och förstålig.

Vad kom sen då? Akademiska ridningen. Jag läste på nätet och gillade verkligen tanken på dressyren ska anpassas till hästen och inte tvärtom, hästen till dressyren.

Under lång tid har jag hållt på med engelsk dressyr, akademisk ridning och western. Dock har jag aldrig riktigt tillämpat westernridningen mer än att jag tilltalas av användandet av enhands fattningen.

Nu då? Engelska ridkonsten är förkastad och brukas inte. Kvarstår gör western och akademsik ridkonst. Och saken är att dessa två är samma sak och har samma mål.

Äntligen har jag hittat hem! Jag använder en dressyr som utgår ifrån min hästs förutsättningar och som möjliggör att min häst kan röra sig på ett så naturligt sätt som möjligt samtidigt som den utför ett arbete. Även inom detta mål har vi (Birdie och jag långt kvar), men det är väl det som är charmen med hästar och ridning. Man blir aldrig fullärd och man är allt novis, det är bara att inse!

Fin bild!

Hittade en fin bild på Birdie som min sambo tagit på Birdie när han tog hand om henne när jag var i Skåne.

Visst är hon fin!

Kämpar på...

Birdie och jag vi kämpar på! Idag har vi övat öppnor och slutor med mig gåendes vid sidan av henne. Det gick mycket bra, hon visste hur hon skulle göra så fort jag gav rätt signaler. Känns inte som hon kommer vara så stel så mycket längre till om vi fortsätter röra på hennes muskler. Stretcha och tämja, vila och massera. Jag vet väl egentligen inte om hon är så himla stel, men jag har märkt lite ovilja till böjning åt höger och huruvida detta indikerar stelhet på vänster eller höger sida vet jag inte. Har både det ena och andra. Men jag tror personligen att oavsett vad så är det bästa att träna och tämja hela kroppen lika mycket, men det viktigaste av allt, variation! Inga rörelser får bli monotona och stela. Då skapar man stelhet i sin häst. Tänk bara om du sitter vid din dator och gör samma rörselser i en timme, det känns i kroppen. Tänk dig då att du är på ett gym och gör samma rörselse som inkluderar en viss muskelgrupp i 30 min konstant utan ens så mycket som varierande intensitet och belastning. Det sliter. Vill man bara bygga muskler så är det kanske bra. Vill man få en rörlig, mjuk häst som bjuder framåt och som ser positivt på livet, ja då gör man inte så.

Till helgen ska faktiskt Birdie och jag träna lite från marken med en tränare. Det ska bli så skoj! Ser verkligen fram emot det!

Jämförde förresten Birdies päls med andra storpälsade hästar i dag. Hon är så himla fin i pälsen! Tack furminator för denna bra uppfinning! Min häst har en päls som jag aldrig trodde hon kunde få!

Tömkörning

Liksom tidigare vilar Birdie fortfarande efter sin fångattack. Hon ska vila till juni. Det är väldigt långt kvar. Men för att inte helt ge upp har jag börjat tömköra henne.

Bara i skritt dock. Men det är bra att ha något att fundera på och öva. Det ger oss också en rutin att glädjas över och skapa gemenskap.

Fortfarande är det lika mycket snö överallt, fast under dagarna smälter ju en del. Gräset till hästarna kommer vi få vänta ett bra tag på. Först ska all snö smälta, sen ska vattnet tränga undan, gräset måste börja växa och sen ska grässvålen blir hållbar och tätt så att gräset inte förstörs av hästarnas hovar. Dock spelar ju detta inte någon jätte roll för Birdie, hon kommer vara uppstallad och äta hö hela sommaren. Vill inte riskera något nu så här första sommaren. Vet ju inte om hon fått någon insulinintolerans eller blivit känsligare.

Vet ju fortfarande inte varför hon blev sjuk, vilket gör att jag inte heller vet hur jag ska skydda henne. Mattes lilla...

- Posted using BlogPress from my iPhone